Vi har i vår stad just en snygg vaktparad,
som spelar var lördag vid lunch.
Då, nere vid gågatan, oavsett väder,
det bjudes musik å punsch.

å först uti ledet, som stolt tamburmajor,
där knallar herr Pett´son med keps å fiol.
Han håller nog takten så gott som han kan.
Det blir marscher i tretakt ibland.

å tätt bakom Pett´son, i Myrornas svid:
en man gjord av ene å stål.
Han sliter i bälgen å fumlar i basen
å har blivit barnas idol.

Han kom i från Finland när kriget var slut.
Han kämpar med svenskan,
men stakar sig ännu.
En oändlig tango i djupaste blått
är gudagåvan som han fått.

å sist i vår lilla men stolta vaktparad,
går Bergström, vår gamla skandal.
han trummar med fingrar så bleka å sköra.
Hans firma var störst i stan ett tag.

Men pengar ska nyttja så livet är kort.
Han stal av sig själv, åkte dit
och fördes bort.
Han ångar sig knappast,
det ser man ju på´n
Han har lirat med Sarah Vaugh